Jag bestämde mig för att börja blogga på blogg.se istället.
Så, följ mig här!
måndag 28 december 2009
torsdag 24 december 2009
23:10
Jag har hamnat fel så oändligt många gånger.
Hos fel människor.
Fel sällskap.
Så många gånger det vart rätt.
Från en början.
Men sen växer det bort.
Man glider ifrån.
Och tänker "Är det de som förändras eller jag?"
Fyfan vad fina vänner jag fått det senaste.
Det är sjukt.
Jag har sagt det så jävla många gånger nu.
Men sen kommer det där.
Den där magsparken.
För jag vet hur fel jag är.
Krävande.
Jobbig.
Tillslut pratar de bakom min rygg.
Tillslut försvinner man ur deras liv.
Men fan.
Jag vill inte ha det så.
Nej.
Hos fel människor.
Fel sällskap.
Så många gånger det vart rätt.
Från en början.
Men sen växer det bort.
Man glider ifrån.
Och tänker "Är det de som förändras eller jag?"
Fyfan vad fina vänner jag fått det senaste.
Det är sjukt.
Jag har sagt det så jävla många gånger nu.
Men sen kommer det där.
Den där magsparken.
För jag vet hur fel jag är.
Krävande.
Jobbig.
Tillslut pratar de bakom min rygg.
Tillslut försvinner man ur deras liv.
Men fan.
Jag vill inte ha det så.
Nej.
tisdag 22 december 2009
Nervsignaler

Modell: Nanna Gecevic. Mer här!!
Två främlingar.
Han tänder cigaretten med sina blåfrusna händer.
Hon sitter i kuren med halsduken över munnen.
Han exhalerar röken, giftet och formar små ringar.
Hon skulle reagerat om hon inte vart så disträ.
Borta i tankar.
Hon som just blivit utfryst.
Nedtrampad.
Ett till tappert försök till att fånga flickans uppmärksamhet får killen att tappa cigaretten.
Tysta fnitter från busskurens högra hörn.
Han ler.
Ler så varmt som endast han kan.
Han sätter sig bredvid, tar henne på axeln.
Hjärtslag.
Viskar "Det ordnar sig, alltid."
Och promenerar därifrån.
Det enda hon kan säga är.
"Tack, ängel."
måndag 21 december 2009
lördag 19 december 2009
00:50 och stjärnorna blöder.
Jag kan inte förstå hur minnen, minnen kan tära på en såpass mycket.
Det skulle lika gärna kunna vara fiktion, ellerhur?
Men klockan har slagit morgon, jag önskar att du var lite mer som jag.
Klockan är Söndag och jag vill fylla ut minnesluckorna med fina minnen. Som egentligen inte hänt.
Jag önskar att du inte hade hänt just nu.
För du har förstört mig.
Och jag blir väl aldrig hel.
Jag visste att du skulle förstöra mig, men inte såhär.
Jag sa så många gånger att jag aldrig skulle vilja ha någon annan, för att jag var rädd för besvikelsen, besvikelsen över att de inte skulle vara lika underbara som du.
Nu är jag rädd, rädd för att de skall vara lika hemska som du.
Rädd för att deras kärlek skall förstöra mig lika mycket som din.
(Och jag måste erkänna, att den eftermiddagen då du grät på mitt knä, och hade så himla ont. Då var jag lycklig, för första gången på 20 månader. Lycklig över att jag äntligen slapp att ha ångest över dig. Lycklig över att du faktiskt inte var en del utav min vardag längre.)
Det skulle lika gärna kunna vara fiktion, ellerhur?
Men klockan har slagit morgon, jag önskar att du var lite mer som jag.
Klockan är Söndag och jag vill fylla ut minnesluckorna med fina minnen. Som egentligen inte hänt.
Jag önskar att du inte hade hänt just nu.
För du har förstört mig.
Och jag blir väl aldrig hel.
Jag visste att du skulle förstöra mig, men inte såhär.
Jag sa så många gånger att jag aldrig skulle vilja ha någon annan, för att jag var rädd för besvikelsen, besvikelsen över att de inte skulle vara lika underbara som du.
Nu är jag rädd, rädd för att de skall vara lika hemska som du.
Rädd för att deras kärlek skall förstöra mig lika mycket som din.
(Och jag måste erkänna, att den eftermiddagen då du grät på mitt knä, och hade så himla ont. Då var jag lycklig, för första gången på 20 månader. Lycklig över att jag äntligen slapp att ha ångest över dig. Lycklig över att du faktiskt inte var en del utav min vardag längre.)
onsdag 16 december 2009
Beat heart
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)